måndag 29 november 2010

Äntligen ett effektivt medel mot spinn!

Hibiskusknoppar i slutet av november – inget märkvärdigt kanske, men för oss är de ett mirakel! Varje år när vi flyttar våra numera fem jättehibiskusar från sommarvistet på Fagerdala till lägenheten i stan brukar de rasa ihop fullständigt, främst på grund av spinnangrepp. Visst har de spinn i växthuset också och även de som brukar översomra ute har spinn men båda grupperna brukar kunna balansera angreppen så länge de bor på landet. Men här i lägenheten mår de dubbelt dåligt (lägenhetsluften och spinn) och jag sopar upp mängder av gula skrumpna blad varje dag. Vi sprayar med vatten dagligen, behandlar då och då med antispinnmedel typ oljeimmulsion, vattnar med nikotin– ingenting hjälper. Eländet brukar vara till januari då vi i förväg klipper ner samtliga plantor hårt och de som överlever brukar blomma upp när de får komma ut till Fagerdala.

I år var det samma visa. Alla hibiskurskar tappade de flesta av sina blad efter några veckor. Men nu frodas de!

För några veckor sedan fick jag tips om SPIDERMITE CONTROL – och det fungerar! Efter en första behandling har alla kvalster försvunnit och några nya har inte visat sig. Växterna ser också ut att må mycket bättre än efter andra behandlingar. Enligt innehållsdeklarationen är medlet ekologiskt och innehåller korianderolja, canolaolja och triethanolamine.

En av våra hibiskusar såg ut så här efter förra vintern med spinn och ljusbrist:

Den hämtade sig under sommaren men var på väg att tyna bort igen efter flytten till stan. Nu fyller den upp nästan hela köksfönstret, spinnfri och med glänsande gröna blad!


fredag 26 november 2010

Vår vilda vita trädgård

Veckans tema i Blooming Friday, "en smula vitt", leder tankarna till trädgårdens vilda blommor. Av de 80 örter och buskar som jag har identifierat hittills är 30 vitblommande.

Under några veckor i maj breder vitsipporna ut sig över ett par hundra kvadrat...

...samtidigt som tusentals smultronblommor lyser i alla bergsskrevor.

Några veckor senare kommer mattorna av liljekonvalj...

...och mandelblom avlöser nagelört på magra ställen där inget annat växer.

I midsommartid svävar skyar av hundkex över ängen...

...och i gräsmattan exploderar prästkragarna.

I mitten av juni lyser älgörten upp skuggorna under sälgridån i väster...

...medan vitmåra, rölleka och vitklöver pudrar soliga partier av trädgården.

Egentligen skulle jag kunna lägga ner alla rabatter och ändå ha blomprakt hela säsongen!

fredag 12 november 2010

En pytteliten mojäng av ofantlig betydelse!

Det här är en modell av en klorofyllmolekyl.

Utan klorofyll ingen fotosyntes, alltså inga växter, alltså inga djur eller människor heller. Jodå, andra företeelser har stor betydelse också: solenergi, vatten, koldioxid, kväve, mineraler, metaller m.m. Men denna lilla mojäng som ser ut som en nyckel är ju faktiskt själva nyckeln till liv!

För några veckor sedan promenerade jag med två barnbarn genom ett fortfarande höstligt Stockholm. Vi passerade några flammande träd

och började prata om varför de får så häftiga färger på hösten. Tioåringen visste besked:

"Det där gröna i bladen, klo-ro-fyll, det behövs för att trädet ska kunna göra mat av vatten och luft och sol tror jag det var. Men innan det blir vinter så slurpar trädet tillbaka klorofyllet in i stammen och sparar det. Sen blir det gula och röda kvar i bladen och sen ramlar dom. Och så på våren spruttar trädet ut det gröna igen i de nya bladen. Typ."

Jag tror att en växtfysiolog skulle nicka gillande åt tioåringens förklaring. Åtminstone kan de fantastiska lärarna på hennes Reggio-Emilia-skola vara nöjda. (Att växten först bryter ner klorofyllet och återvinner delar av innehållet är överkurs.)

Tösens svar väckte till fler frågor: Varför behåller trädet klorofyll men inte de gula och röda färgämnena? Vad fyller de pigmenten för funktion? Varför blir inte alla träd höstfärgade, en del fäller ju gröna blad, behöver inte de spara på klorofyll? Vad innehåller klorofyll och hur fungerar det egentligen?

Jakten efter svar pågår. Ett svar, innehållet, finns i modellen. I centrum av molekylen sitter en magnesiumatom (grön på bilden) omgiven av fyra kväveatomer (blå). De röda plupparna är syreatomer, de svarta är kolatomer och de vita är väteatomer. Alltså: utan magnesium ingen fotosyntes! Det visste jag inte. Det är elektronerna i magnesiumatomen som kan fånga solenergin och starta omvandlingen av vatten och koldioxid till socker. Nu förstår jag varför magnesiumbrist ger upphov till kloros på till exempel rosor. Kväve är också vitalt, men det vet varenda odlare. Nässelvatten och kaffesump innehåller både kväve och magnesium. Hm. Det här vill jag lära mig mera om! Återkommer!

Fler inlägg på veckans tema i Blooming Friday, "pytteliten", hittar man här: http://rosorochris.blogspot.com

torsdag 11 november 2010

Flädern blommar!

Novemberkvällen är mörk och råkall men hunden behöver gå ut. Han bogserar mig längs hala gångar. Rastgården i den närbelägna parken är täckt av isig snö. Medan Tim "läser tidningen" fångas min uppmärksamhet av en stor illgrön buske intill en parklykta. Varför är den så grön fortfarande? De flesta andra träden och buskarna runtomkring har gulnat eller rostat och tappat löven för flera veckor sedan. Jag går närmare. Har du sett, Tim! Flädern har fått fnatt och tror att det är vår! Tänk om man vore en fläder. Suck.

(Ja, jag vet, man får inte, ska inte - men jag kunde inte motstå, förlåt!)

söndag 7 november 2010

Fotofest i Slottsträdgården Ulriksdal

Våra jättehibiskusar mår dåligt efter flytten till stan. De har tappat nästan alla blad och vi har tvingats klippa ner dem rejält redan nu i stället för i februari. De står där som skelett i de stora söderfönstren. Utfyllnad behövs så i dag svängde vi förbi Slottsträdgården i Ulriksdal för att handla. Med var tre av barnbarnen som försvann in i djungeln med min kamera medan vi valde växter. Nu har jag tömt kameran på dagens bilder och vill gärna dela med mig av skörden!








Fotografen heter Blanca.


fredag 5 november 2010

Invånare på vår tomt

Veckans tema i Blooming Friday är Besökare. Det fick mig att tänka efter - vem besöker vem? Jag ser det nog som att vi människor är besökare och att djuren är invånare.
Eftersom jag är en jättedålig fotograf (synproblem) har jag inte lyckats fånga särskilt många av tomtens invånare på bild. Tar hjälp av nätet för att ge en uppfattning om djurlivet här.
Bara några hundra meter bort finns dels ett vidsträckt naturskyddsområde, dels ett jaktområde där de jagar älg och rådjur. Djuren brukar flytta in i grannskapets trädgårdar under jaktsäsongen men vi har hägnat in 6000 m2 av tomten så vi slipper påträngande besök. Räven tar sig in och sneddar ofta över tomten
grävlingar har bott under huset flera vintrar
och rådjuren stryker dagligen förbi alldeles utanför stängslet.

Vi har en hussnok. Först bodde den i moraset vid den raserade jordkällaren, sedan under verandan. Var den bor nu vet jag inte. Har aldrig lyckat fånga den på bild men den är mycket sällskaplig och inte det minsta rädd för oss eller hunden.

Huggormen som "bor" här är betydligt skyggare. Den är maffig, ca 70 cm och jag måste erkänna att jag hoppar till när vi stöter på varandra...

Kopparödlorna håller till i komposterna,

paddorna och grodorna huserar i köksträdgården.



Ekorrarna konkurrerar med fåglarna om maten vi sätter ut under vinterhalvåret.
Fåglar, fjärilar, insekter, sniglar, snäckor vimlar det av...

tisdag 2 november 2010

HÖST HERBST AUTUMN AUTOMNE OTOÑO AUTUNNO...

Arcimboldo Autunno

Under förmiddagspromenaden med hunden idag funderade jag över hösten. Bland annat kring själva ordet höst. Kort och liksom genomblåst av det långa s-et. Var kommer det ifrån? Är det besläktat med herbst trots att tyskans ord låter mer som en irriterad harkling än en suck? Ingen likhet med engelskan, franskan, spanskan, italienskan, de orden måste däremot ha ett gemensamt ursprung - latinet, men vad betyder det egentligen? Hem och kolla!

Nationalencyklopedins ordbok ger vissa besked om det svenska ordet: höst kommer från ett urgermanskt ord (som jag inte lyckats hitta) som betydde skörd. På fornsvenska hette det höster. Det gillar jag! Nu är det höster, sen kommer vinter. Och så påpekar ordboken att ordet är besläktat med det grekiska ordet för frukt, karpos.

Hur är det då med autumn, automne, otoño, autunno? Bara ett av mina lexikon, The Concice Oxford Dictionary, tar upp etymologi men ganska knapphändigt. Det framgår att ordet kom till engelskan från latinet via fornfranskan, att det latinska ordet är autumnus/auctumnus men inte vad det betyder egentligen. Googlar men hittar bara vaga antydningar om att ordet kanske lånades in till latinet från etruskiskan. Däremot hittar jag information om att det vanligaste engelska ordet för höst före 1500-talet var - harvest!

Mina tankar började också vandra kring fenomenet höstfärger. Mer om det i ett senare inlägg...