fredag 16 december 2016

Nolltolerans mot revfingerört!

Sedan några år har vi fått ett nytt ogräs att tampas med:


Potentilla reptans, revfingerört. Hittills har jag rensat bort den lite halvhjärtat och utan större framgång. Men nu ska det bli ändring! Revfingerört hamnar på nolltoleranslistan tillsammans med kirskål, åkerfräken och tistlar.


Inför detta inlägg, föranlett av veckans tema Nolltolerans i Blommig Fredag, har jag tagit mig samman och gjort grundliga efterforskningar. Mina farhågor bekräftas: ett invasivt och svårbemästrat ogräs. Örten sprider sig som synes med långa utlöpare där varje bladrosett slår rot efter ett tag. De är varken särskilt stora eller djupa, rotkvastarna, men attans vad de sitter fast! I vår lerjord är det nästan omöjligt att bara rycka upp dem till skillnad från själva revorna som lätt kan rivas bort. Men blir rötterna kvar kommer snart nya plantor. I fortsättningen kommer jag att gräva, gräva, gräva med min bästa rotborttagare!

Och revorna är kanske inte det värsta. Fröna sprids långa vägar av både människor (skor, kläder) och djur (Tims päls till exempel!) Varje frö har vad jag kan se på vissa växtplanscher en liten krok eller hulling som kan haka sig fast.


Blommorna är gula, 1-2 cm i diameter och ganska söta. Örten blommar från mitten av juni till och med augusti så det blir en lång period med dagligt arbete att spana och klippa bort dem så fort de visar sig. Nolltolerans som sagt!


Det började för några år sedan i gamla jordhögar här utanför lilla växthuset. Då noterade jag dem bara men gjorde ingenting. Här kommer jag att ta bort det jag kan och köra med marktäckning under några år. Förstår att det gäller att kolla ytterkanterna kring täckningen eftersom revorna lätt letar sig ut.



Sedan dök de upp här i en skrovlig slänt utanför torpets norra sida. Här fann tidigare ett av våra bästa smultronställen - men i år hade revfingerörten helt tagit över och smultronen nästan försvunnit. Vi kommer att gräva bort hela slänten och bygga en liten åsnetrappa omgiven av marktäckare i ny ogräsfri jord.

Ytterligare ett ställe där revfingerörten har slagit sig ner är pionterrassen, tyvärr. Här har jag från början varit ganska ihärdig men inte tillräckligt. Det ska bli ändring på det!


Som tur är finns den inte alls i köksträdgården som ligger alldeles intill nya orangerirabatten, så här gäller det bara att vara uppmärksam och fortsätta rensa/skyffla/täcka som hittills i kökslanden och att hålla uppsikt över orangerirabatten.

Tack Hélena med Blommig Fredag som fick mig att tänka till ordentligt kring det här problemet! Fler inlägg på temat finns här.

Till sist vill jag göra reklam för en helt fantastisk bok som jag fick när jag fyllde år nyligen. Har precis börjat läsa den men förstår redan att den kommer att ge mig en helt ny relation till träd!



15 kommentarer:

  1. Revfingerört är besvärlig, vi har den på det som vi kallar grönytor och den tar kål på annan växtlighet. Jag nöjer mig med att hålla den borta från trädgården, där nyper jag omgående när jag ser en liten planta men i övrigt orkar jag inte förklara krig mot den.

    Tack för boktipset, den boken är nog något för mig. Har nyss läst "Sapiens" som du rekommenderade och det var en fantastisk läsupplevelse.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Har precis köpt boken och vad jag hört låter den mycket spännande.
    Tack och lov har inte revfingerörten hittat hit. Det låter som en besvärlig rackare.
    Har däremot ett högt fibblaliknande ogräs som också frösår sig kopiöst. För att inte få in det på tomten får jag gå röjningsrundor i skogsområdet utanför tomten. Allt började med att jag för tio år sen sparade en planta som dök upp i tädgården. Ville se vad det skulle bli.
    Har också fått hem jord med nya ogräs men de ska inte få nån chans att sprida sig.
    Vilket jätteprojekt det låter som att rensa en hel slänt. Wow!
    /Kram Anette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den ska vi nog inte rensa, vi gräver bort eländet i stället:-)

      Radera
  3. Hm, det var et nytt ugress for meg, men det mangler ikke på det her likevel ;)
    Jeg kan nevne en som kalles krypsoleie som også er gul og helt forferdelig. Den sitter også fast i leiren :(
    Den boken hørtes bra ut!

    God helg!

    SvaraRadera
  4. Den rackaren känner jag igen från åkern. Vi håller på med ett envishetstest. Just nu inbillar jag mig att jag kommer vinna :)

    Ha en fin sista advent! Carina

    SvaraRadera
  5. Hehhee Laila! Vilken optimist du är ;-)! Du tror uppenbarligen att om du går helhjärtat in för uppgiften så kommer du vara segraren över ogräsens okrönta drottningar ;-)! Låt mig betvivla.
    Boken har jag precis beställt! Har läst lite om den och jag dras till den som en magnet !
    Ha en superhelg!
    Kram, Anja

    SvaraRadera
  6. Ojoj, inte visste jag att revfingerört var så besvärligt. Önskar dig lycka till med bekämpningen!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Här hör revfingerörten inte till de värsta ogräsen men jobbig är den utan tvekan. Hoppas att du kan få bukt med den :) Ha det gott/Monne

    SvaraRadera
  8. Knölklockan eller rättikeklockan är riktigt eländig här trots sitt fina utseende och ätbara knölar. Går inte att rensa ut även om man tror att man lyckats på våren, så nu får den sprida sig och bilda en blå kant kring häckens insida. Alltid är det något som vill ta över.
    ha en bra helg
    kram Luna

    SvaraRadera
  9. Vill också ha den boken, måste nog bli en julklapp till mig själv :)

    SvaraRadera
  10. Den känner jag igen. Fy alla dessa ogräs. Lycka till!

    SvaraRadera
  11. Åja, jeg hater de der smartingene som kryper rundt overalt i store kolonier... Overalt.
    God helg!

    SvaraRadera
  12. Fybubblan, den gillar vi inte, har den i 2 rabatter och vill inte att den sprider sig vidare! Hoppas du får en bra förejulvecka utan allt för mycket stressande! Kram Lotta

    SvaraRadera
  13. Ja, den är inte rolig! Så fint ni har fått det! Bara älskar ert orangeri :-)
    Stor kram!
    Hélena

    SvaraRadera
  14. God fortsättning på julen!! Som alltid är det så lärorikt på din blogg. Denna revande farsot är INTE "kul"!!!!!!! Jag hade mer i Växjö, men dyker det upp mer på Evatorp ska jag vara beredd. Vi hörs! Kram

    SvaraRadera