Suverän varmkompost

För några dagar sedan gjorde jag ett inlägg om vår varmkompost som väckt intresse, massor av kommentarer och frågor och över hundra "likes". Så nu publicerar jag inlägget hit också.

Efter alla år utan varmkompost slog vi i somras till och köpte en roterande och lagom stor apparat. Hittills har den producerat drygt 100 liter prima jord. Den 1 augusti monterade vi den och det var tur att vi hade våra rejäla limknektar, annars hade vi inte fått ihop den. Svår att sätta ihop alltså - men den fungerar fantastiskt bra. På knappt sex veckor får vi drygt 30 liter jord av det hushållsavfall vi tidigare skänkte till kommunen som dessutom tar betalt för att tömma tunnan med köksavfall. 

Brukar blanda i några nävar färsk hönsgödsel då och då för att höja kvävehalten och skynda på processen. Om det blir för vått tillsätter jag lite träpellets. 

Nu på vintern lägger jag jorden i blivande tomatbäddarna i stora växthuset eller i svara säckar för användning till omplantering av krukväxter och till att bottna fröpottorna med när det blir dags att dra upp plantor.

Färg?

Mitt förhållande till färg har ändrats genom åren. I början av trädgårdandet här var det grönsaksodlingen vi fokuserade på, enstaka rabatter kom till lite hipp som happ, söderrabatten i headern här ovan bär syn för sägen. Men allteftersom har intresset förskjutits från blommor och deras färg till bladen och deras färg och form. Den nyaste rabatten som fortfarande inte är "färdig" präglas helt av detta.

Blommorna är nästan genomgående små och oansenliga och både de och bladen går i frärskalan vitt-grått-blått-lila och så olika gröna nyanser förstås.

Bara på hösten flammar det till i något hörn.

Annat är det med en av de första "rabatter" vi anlade, vårt Woodland. Under maj-juni är det rena rama tuttifruttin där.

Ganska uppfriskande efter en svartvit vinter men i alla fall –

mer och mer föredrar jag Woodland på hösten.

Fler tolkningar av dagens tema i Blommig Fredag hittar du här.

Dags för Puh-sång

Idag har jag haft anledning att gnola den där Puh-sången ni vet: Snön vräker ner...

Hittills har vi fått drygt en decimeter och det är välkommet både för att det vita lyser upp och för att snön lägger sig som isolering mot djupare tjäle. Den började få ett grepp men så sent som igår kunde jag fortfarande gräva upp några purjolökar med en liten handspade utan problem.

Före

Vårt Woodland säger också ja tack till markisolering men där har jag fått hjälpa en del känsliga grenar att bli av med snön.

Efter

Annexet invigt

I helgen blev annexet klart för användning. Det återstår en del arbete med läkt och målning men det får vänta till våren.

Igår satte Jeanette upp en ljusslinga med små röda stallyktor därinne, ser väldigt hemtrevligt ut.

Under natten har det kommit lite snö och en isig vind drar genom dalen. Hela gänget gick raka vägen till Annexet när jag släppte ut dem i morse!

Tillskott i Orangeriet

I samband med att golvet blev färdigt i orangeriet beställde vi en grammofon som kan spela alla skivformat, även gamla 33-or. Igår levererades den äntligen! Johans gamla jazzskivor inköpta före min tid har länge varit obrukbara men fått hänga med i alla flyttlass genom åren. Nu ska vi spela igenom dem medan vi förmiddagsfikar därute.

Annexet, lägesrapport

Såhär långt kom vi med bygget igår. Återstår att sätta brädpanel under fönstren och på hela baksidan, såga upp en ingång från hönsgården och säkra med armeringsnät i jorden runt annexet så att räven inte kan ta sig in.

Efter en natt med åtskilliga minusgrader är det skönt att sola på hönshusets södersida!

Projekt Annex

Under sommaren har vi utvidgat vår hönsbesättning från fem till tolv höns. De bor i barnbarnens omgjorda lekstuga och ska i vinter under kalla och stormiga dagar samsas på fyra kvadrat. I minsta laget tycker vi och drar igång Projekt Annex.

Det tillfälliga vind- och regnskyddet av pinnar och presenning inne i hönsgården ska ersättas med ett mer ombonat hus utanför med ingång genom stängslet.

Igår påbörjade Johan och hönsagrannen Roffe bygget.

Idag har de lagt tak och reglat upp för fönster på två sidor.

Fortsättning följer!

Förkylt!

På färjan hem från Gotland i tisdags började jag nysa. Och nysa. Och nysa. Säkert hundra gånger.  Sedan kom febern, hostan, snuvan. Först idag börjar jag kunna stå på benen.

Vi hade fantastiskt fina dagar på gotlandsgården, Love och vi umgicks med alla djur: hunden Rakel, katten Isis, tre stora lagårdskatter, ett femtontal ankor, och en flock Gutefår –  nåja, ankorna och fåren var mycket skeptiska mot Love förstås. När det gällde fåren var respekten ömsesidig.

Under vår vistelse anlände en lånebagge som förhoppningsvis ska bidra till att det föds en massa lamm till påsk. Gutefår, eller Gutelamb som jag tror man säger på gotländska, är en gammal lantras som man försöker bevara så ursprunglig som möjligt. De går ute hela året men med tillgång till ladugård med isfritt vatten och torrt hö under vintern. Tackorna är suveräna på att försvara sina lamm mot räv och andra predatorer.

Lånebaggen Donald med sina enorma horn

Även tackorna har horn

Pälsen är tjock och långhårig och anses inte idealisk för att spinna garn av. I somras klippte de fåren och svärdottern Lisa började experimentera med pälssjoken som är helt sammanhängande efter avklippningen på grund av att de tovar sig en hel del närmast kroppen.  Med en fiffig metod lyckades hon filta ihop undersidan på sjoken ytterligare och tillräckligt för att de ska kunna hålla i många år. Vad ska man kalla fårskinn som framställts utan att fåret slaktats? Fina är de i alla fall och jag har beställt ett gäng till nästa gång de klipper fåren.

Trots att dessa fällar saknar skinn är de mycket tjockare än vanliga pälsfårsfällar  och har en rustikare karaktär som jag verkligen gillar! 

En del får är gråvita

och så här ser undersidan ut på den grå fällen på förra bilden.

Mina favoriter är de mörka fällarna, några är nästan svarta. Kommer att göra sig bra på våra svarta weberstolar...

Nu ska jag krypa i säng med ingefärste med egenskördad honung och en korsordstidning - det är ungefär vad jag orkar ta mig för än så länge...

Månadsbild - igen

När jag valde Orangerirabatten till föremål för förra fredagens inlägg i Blommig Fredag, Förändring,  som samtidigt blev Oktobers månadsbilder eftersom  den rabatten varit föremål för månadsbilder i år, ja då hade jag inte uppmärksammat att den här veckans tema är - Månadsbild.

Nåja, jag fotograferar gärna den rabatten (alldeles för gärna!) trots att det inte går att se någon skillnad mot förra veckan. Så idag valde jag att ställa mig längre bort och försöka fånga platsen. Varsågoda!

Kan inte låta bli att smyga med en skymt av en annan favoritrabatt, vårt Woodland som levererar året om och som är så här fint i början av november!

Fler månadsbilder hittar du via Bland rosor och bladlöss.

Nu piper vi iväg till Gotland över helgen, J och R tar hand om hus och höns. Kommer kanske inte att hinna besöka alla bloggvänner under bortavaron men lovar att kika in när vi är tillbaka!